Agera mot mobbing

Klassen var spänd, vi hade alltid varit hela klassen tillsammans och nu sista året skulle det komma en ny elev. Tjejerna första pratade mycket om det- kul med en ny kille som skulle komma. Alla hoppades förstås på att han var söt!

Så äntligen kom dagen då vi fick en kamrat. Jag tänkte inte mer på det. Hade man väl sett det nya ansiktet lade sig nyfikenheten ganska snabbt. Han verkade trevlig och snäll minns jag att jag tänkte.

Jag var på den lilla skolgården, inte för att den var mindre utan för att de som precis startat i skolan var tvungna att vara där på rasterna.

Jag och Katarina promenerade på gården och små pratade. Jag höll en banan dom jag åt på. En klasskompis kommer springande med andan i halsen mot mig. De har tagit den nye killen sade han med andan i halsen, de har tagit honom och bundit honom vid en lyktstolpe.

Jag tittade förfärat på Katarina, slängde min halvätna banan i backen och ropade kom till henne. Jag sprang mot den andra gården, där såg jag ett grupp som omringade lyktstolpen. Jag närmade mig skaran och tryckte mig igenom den, trängde bort de som stod i min väg. Ingen gjorde motstånd, ingen vågade. Jag lösgjorde knutarna och tog bort repen från hans kropp.

Det gjordes ingen anmälan mot skolan, inga elever kallades in till fröken och inga föräldrar heller. Rektorn kom inte in och skällde ut oss. Det hände inget alls. Förmodligen berättade han aldrig vad som hänt första dagen i skolan.

Det var en fruktansvärd dag, en dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Idag skäms jag över att jag inte gick till rektorn och gjorde anmälan men jag var ung, kanske för ung för att kräva ut blanketten men inte för ung för att veta vad som var rätt eller fel. Jag berättade inget för mina föräldrar men jag gjorde en sak i alla fall, jag satte stopp för att utsätta en annan elev, en ny elev som kom till vår klass. Och det beslutet kan jag än idag vara stolt och glad för att jag tog.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *