Kategoriarkiv: Barn

Rädda Barnen

För många år sedan drev jag igång ett projekt på Rädda Barnen. Vi började arbeta lokalt i centrala Göteborg.

Vi granskade antimobbningsplanerna på skolorna. Då var det inget krav på att ha en handlingsplan för att åtgärda mobbing på skolan för rektorn.

Dessa är offentliga handlingar och man har rätt att få ut dem. Jag frågade efter planen på engelska skolan men blev ilsket mött av rektorn där. Det fanns ingen vid den tiden.

Arbetet på Rädda Barnen växte, jag höll föreläsning i Kungsbacka och sedan hölls en större konferens i Jönköping där jag var med.

Det var roligt och spännande att jobba för att mobbing ska försvinna på skolorna och att studera hur aktiva rektorerna var i Göteborg under den tiden. Idag finns handlingsplaner och det är ett krav.

Jag förlorade allt förtroende för engelska skolan, jag fick ett dåligt bemötande vilket är märkligt då jag alltid haft bra relationer med skolors rektorer. Om jag får barn kommer jag inte placera dem där. Hierarki i skolan är inget jag förespråkar, vuxna ska visa elever lika mycket rättigheter som personalen ska ha. Dåvarande rektor bemötte mig kränkande och respektlöst.

Agera mot mobbing

Klassen var spänd, vi hade alltid varit hela klassen tillsammans och nu sista året skulle det komma en ny elev. Tjejerna första pratade mycket om det- kul med en ny kille som skulle komma. Alla hoppades förstås på att han var söt!

Så äntligen kom dagen då vi fick en kamrat. Jag tänkte inte mer på det. Hade man väl sett det nya ansiktet lade sig nyfikenheten ganska snabbt. Han verkade trevlig och snäll minns jag att jag tänkte.

Jag var på den lilla skolgården, inte för att den var mindre utan för att de som precis startat i skolan var tvungna att vara där på rasterna.

Jag och Katarina promenerade på gården och små pratade. Jag höll en banan dom jag åt på. En klasskompis kommer springande med andan i halsen mot mig. De har tagit den nye killen sade han med andan i halsen, de har tagit honom och bundit honom vid en lyktstolpe.

Jag tittade förfärat på Katarina, slängde min halvätna banan i backen och ropade kom till henne. Jag sprang mot den andra gården, där såg jag ett grupp som omringade lyktstolpen. Jag närmade mig skaran och tryckte mig igenom den, trängde bort de som stod i min väg. Ingen gjorde motstånd, ingen vågade. Jag lösgjorde knutarna och tog bort repen från hans kropp.

Det gjordes ingen anmälan mot skolan, inga elever kallades in till fröken och inga föräldrar heller. Rektorn kom inte in och skällde ut oss. Det hände inget alls. Förmodligen berättade han aldrig vad som hänt första dagen i skolan.

Det var en fruktansvärd dag, en dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Idag skäms jag över att jag inte gick till rektorn och gjorde anmälan men jag var ung, kanske för ung för att kräva ut blanketten men inte för ung för att veta vad som var rätt eller fel. Jag berättade inget för mina föräldrar men jag gjorde en sak i alla fall, jag satte stopp för att utsätta en annan elev, en ny elev som kom till vår klass. Och det beslutet kan jag än idag vara stolt och glad för att jag tog.